Gig i juli 2019
"Fick mejl från en mycket besviken herre. Jag skulle veta
att utan publiken var jag ingenting. Besviken på att jag
inte spelade fler 'hits'. Gör man det får man veta att man
bara spelar samma gamla låtar. If you can't please every-
boda, please yourself. Och det är det djävligaste jag
vet: folk som ska försöka köra ner i halsen på att jag
inte är nånting utan min publik. Nå. Jag har en plikt: att
försöka vara ärlig mot mej själv. Det är det enda. Och att
leverera from the heart. Folk som tänker och säjer det där
har väldigt konstig inställning, man ska liksom veta hut
och göra som publiken vill.
En idiot."
Det finns ju inget tråkigare än att lyssna på en spelning som känns tillrättalagd och själlös, och bara genomförs för pengarnas skull. Där låtarna som framförs körs utan glädje, så att även om både musik och sångstämmor sitter perfekt kan man lukta sig till att det är ett "jobb" som genomförs, inte leverans av känslor och spelglädje.
De i publiken som vill beställa sina egna låtar kan lika gärna gå hem och spela de önskade låtarna i sitt eget vardagsrum. Och hur man kan komma på idén att skriva och klaga är helt ofattbart.
Jag har varit på några spelningar där det känns som om artisterna liksom har tränat in repliker, rörelser eller händelser som ska kännas spontana, men det når aldrig ut utanför scenen. Och så har jag varit på andra spelningar där artisternas spelglädje fyller lokalen/arenan så att man går därifrån med ny energi, ett leende på läpparna och härliga låtar snurrande i huvudet.
Det är de som har levererat from the heart.
