Solen och vinden
Jag tänkte lite sorgset att jag kanske skulle bli tvungen att lägga ner den här bloggen, eftersom syftet med den var att fungera som läslogg till "Vardagar-trilogin", och när de var utlästa kändes det lite tomt. Det har dykt upp låtar av UL på
min veckolista på Spotify med jämna mellanrum, och när det har varit Stockholmsskildringar som har passat in på mina egna strövtåg i Stockholm har jag känt mig lite extra berörd av texterna.
Men jag har känt att man inte kan fastna i gamla låtar hur länge som helst, man vill ju titta framåt.
Till min stora glädje märkte jag att UL släppte en ny låt idag. Den heter "Solen och vinden". Den är väldigt finstämd och vacker. Texten är en blandning av en biblisk reflektion och en beskrivning av valet mellan boende på landet eller storstaden. Hur
det kan bli en distans både till platsen där man bor, och den gamla hemstaden, som både är bekant och främmande.
Det är vackert, vemodigt, och de vackra stroferna på cellon gör det ännu vackrare.
Låten finns på Spotify.
Här följer några bilder från en promenad med många tankar på vårt land och vår historia, på dagen 500 år efter Stockholms blodbad.
