duojagulflundell.blogg.se

 

Ja, det där är märkligt, det där att olika populationer av samma art kan visa så stor skillnad i beteende. Fåglar som i det fria är väldigt skygga och flyger sin väg vid minsta rörelse kan vara direkt närgångna på andra platser som tex Skansen. Trutar och måsar är väl aldrig speciellt blyga av sig, men på Skansen och andra uteserveringar ute i skärgården måste man värja sig mot attacker från dem. Gråsparvar som normalt sett håller en viss distans kan också bli totalt orädda och försöka knycka mat mitt ibland alla människor. Jag undrar ibland om de domesticerade storstadsdjuren skulle överleva om de placerades mitt ute i vildmarken.

 

När vi köpte vår stuga i Värmland för några år sedan upptäckte vi snabbt att det fanns otroligt många fågelholkar i träden runt stugan, och i det lilla skogsområdet som var en del av tomten. Damen vi köpte huset av hade bott där i stort sett hela sitt liv sedan hon föddes 1927, och hon var en otroligt stor djurvän. I mitt inre kan jag se hur hon har gått runt bland kvittrande fåglar och små glad möss, likt en verklighetens Snövit.

Vi kunde höra kvitter och sång från många olika sorters fåglar, men de höll distans till oss när vi var ute på tomten, Till att börja med.

Men vi märkte snart att de började känna igen oss, och har vågat sig allt närmare. Om vi får besök försvinner de längre bort igen. Fåglarna blir lyckligtvis inte alldeles tama, men det känns fint att de kan känna igen oss, och inte betraktar oss som farliga, utan vågar närma sig lite grann.

Vi har blivit så förtjusta i våra fåglar och ekorrar att vi har köpt masssor av fågelmat och nötter de senaste åren. Våra fåglar har konsumerat frön och nötter för ett par-tre tusen varje vinter de senaste åren.

Och då belönas vi med fågelsång och roliga skådespel i fågelautomaten.