Lite mer vemod
Jag blir fortsatt förtjust i Ulf Lundells naturskildringar. Det är roligt att läsa hur hans tankar virvlar mellan vardagsbestyr, naturen utanför fönstret, en häger som smygar fram mellan buskarna och lite ilsket gnäll på olika personer han retar sig på.
Det känns skönt att han markerar missnöje med politiker som skor sig på andra eller roffar åt sig i största allmänhet, men inte visar medkänsla med sina medmänniskor. Skönt att han är riktigt arg på Trump och diverse dikatorer i världen.
Lite sorgligt att läsa hur han funderar över hur en exfru kan kännas som en främling efter 11 år och tre barn.
Fortfarande gillar jag boken.
