Plötsligt skavde det lite i texten
Eller man kanske skulle kunna säga att jag plötsligt kom på en sorts obalans i texten. Jag försökte komma på vad det var som skaver i texten, eller vad som gör att texten som ibland flyter som en aldrig sinande ström plötsligt tappar kraft och energi och blir lite tråkig.
Det är oerhört vackra beskrivingar av naturen och djuren i omgivningarna. Det är så vackert formulerat när man förstår hur fåglarna rör sig och hur de sjunger, kvittrar och kommunicerar med varandra. Man kan utan vidare känna kalla vintervindar vina över fälten, höra vitfrasiga vågor slå mot stranden och ana det lätta frasandet av löv som rör sig i vinden. Man förstår hur soluppgångar och solnedgångar målar nela nejden på ett magiskt sätt.
Mat beskrivs så att man kan känna hur det smakar och luktar. Man förstår hur både råvaror och de färdiga rätterna ser ut och smakar.
Allt det där är mästerligt. Det är som om han plockar fram sitt hjärta och håller det i sina händer när han skriver de fantastisk innerliga texterna. Det finns inga schabloner eller tillgjorda formuleringar, bara ett mycket personligt sätt att berätta hur han upplever tillvaron omkring sig.
Men så hackar det lite när det kommer till att beskriva människor. Det blir aldrig samma typ av målande beskrivingar när det är dags för personporträtten. Det är som om innerligheten tar slut där, som om det finns en distans till människor, mer än det gör till naturen.
Jag läste beskrivningen av en regnig, alkoholstinn midsommar tillsammans med några vänner. Det var två män och en kvinna som var på besök i huset. Det var festlig midsommarmat framdukad och det fanns gott om vin och sprit så ingen skulle riskera att bli torr i halsen.
Det var här jag kände skillnaden på tonen och sinnligheten i berättandet. Först kom det här textavsnittet:
"Regnet föll.
Det föll som en dröm av silver av vatten av kretslopp. Miljontals ton vatten föll från skyarna denna Midsommarafton, ner över dessa böljande marker, och naturen, den krävande pånyttfödande sej alltid, den hela vintern ruvande, läskade sej och exploderade och kastade sej framåt med hungrig tunga. Om detta hade prunkat dittills, tänkte jag, så skulle det överprunka efter detta himmelska skyfall som den grönblå planeten krängt till sej genom sitt vridande om sej själv, genom sitt roterande runt solen. Jag var full.
Vår stjärna. En av miljarders miljarder miljarder. Och i begynnelsen var här bara glöd aska svavel och kokande järn och kol och vatten vatten, ånga vatten ånga ett snörvlande pysande gejsrande kaos och sen svalnade allt detta glödande kokande ner till en skorpa och sen regnade det i flera hundra miljoner år. Regnade. Som det gjorde denna Midsommarafton."
Det är spännande, roligt och lite snurrigt att läsa det lekfulla språket som liksom virvlar omkring bland både vetenskap och poesi.
Sen fortsätter midsommarfesten och de två andra männen är höga på både alkohol och kokain och försvinner ner mot stranden och påstår att de ska dränka sig.
Huvudpersonen och kvinnan i sällskapet är kvar i huset och eftersom de andra männen inte kommer tillbaka fortsätter de partyt på egen hand.
"Jag har inte dansat på år och dar. Som den här kvällen. Ett tag gick dansen ut på att jag dansade 90 grader framåtlutad medan jag bar henne på ryggen, jag har fortfarande ont av det, eller om det var det som kom sen, efter en del akrobatiska övningar då hon låg på golvet och skulle ha mej att lägga höfterna på hennes fötter och sen ta tag i hennes händer och 'segla' fram över henne. Jag föll gång på gång och krossade ett par glasögon, har ju flera , och sen kom dom inte tillbaka, jaha sa vi dom kanske dränkte sej i alla fall, och sen skrattade vi åt det och hamnade i sängen och jag tog en Viagra och vi låg där som om vi inte skulle ligga med varann, såg på tv, stängde av, lyssnade, kom dom?, jag hämtade mer vin, sen var jag redo och hon med och sen älskade vi, eller knullade, svårt att säja vilket, kanske mer knullade vi, i två timmar.
Det gick för henne flera gånger, det förstod jag, för mej hade det inte gått nån gång alls. När man var ung stod kuken i ett och när som helst och så gick det för en alldeles för fort. Besvikna kvinnosuckar. Nu står den inte och lusten är behaglig men ändå märkligt skingrad. Men med en blå liten tablett kan man ha stånd i två timmar och eftersom det inte går för en så är nöjet damens."
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att den andra texten känns så platt och ointressant jämfört med den första. Det borde ju vara sinnligt, hett och spännande när det hettar till och blir älskog.
Men problemet är kanske att det aldrig känns som om det hettar till. Kärleksnatten har inte alls samma innerlighet och spännande lek med orden som de naturlyriska partierna har. Det är liksom inte spännande eller sexigt.
Jag menar inte att jag vill läsa detaljerade, intima skildringar av hur de har älskat med varandra, men jag saknar det personliga uttrycket och den målande beskrivningen och leken med orden.
Det är lite distanserat och inte lika spännande som naturbeskrivingarna. Hjärtat finns liksom inte med här.
Och det kanske inte är meningen att hjärtat ska vara med här. Det ska kanske vara så att det beskriver en natt där vin, skratt och midsommarnattsstämningen leder till en impulsiv fyllekåthet som är en engångsföreteelse som inte betyder så mycket. I så fall är det rätt stämning som är skildrad.
I kväll ska jag läsa vidare och se hur boken fortsätter.
Inlägget får bli illustrerat med en bild på en liten kompis som dök upp på tomten.
