Irriterande prat i munnen på varandra
Nu har jag inte skrivit reflektioner på ett tag, men jag har fortsatt att läsa i boken. Igår dök det upp ett styck som beskriver precis samma sak som jag upplever när jag lyssnar på många radioprogram. Det där att alla ska vara så ouppfstrade och flamsa och prata i munnen på varandra. Lundell beskrev det så bra på det här viset:
"Hörde en puff för Spanarna på P3 idag i bilen, går ju imorrn. Kan, säjer kan, vara kul att lyssna på nån gång, men jag fattar inte det där med att alla ska prata i mun på varann. Dom som sitter där är ju väluppfostrade, borgare, övre medelklass, akademiker- Är prat-i-munnen-på-varandra liksom deras rock´n´roll? Dom är ju väluppfostrade, dom vet att detta med att prata i mun på varann är ohyfsat, men dom släpper liksom "loss"? "
Så bra uttryckt! Jag retar mig på att väletablerade, väluppfostrade människor ska sitta och flamsa på det viset. Som om det skulle vara bra underhållning med folk som avbryter varandra, pratar i munnen på varandra och har någon slags intern lekstuga där de tror att det blir intressant att lyssna, fast man knappt får något sammanhang av samtalen. Jag som jobbar med barn och ungdomar blir också så hjärtligt trött på vuxna som är dåliga förebilder i offentliga sammanhang, med ohyfsat och oartigt beteende. De människorna är kända och får både uppmärksamhet, skratt och pengar för att visa upp ett beteende som vi sliter med hela dagarna för att få ungar att sluta med.
