Vädermannen
Jag tittade i bokhyllan och hittade "Vädermannen" som jag inte har läst tidigare. Jag fick lust att återgå till att läsa med eftertanke på kvällarna, och att hitta delar av texten som berör extra mycket som man kan reflektera över som en läslogg här.
Jag började läsa boken igår, och det var tilltalande läsning redan från början. Man fick möta en tuff snöstorm som ställde till det i trafiken, och som gjorde att planer för möten av olika slag fick ändras och skjutas upp på grund av oframkomliga vägar. Det som var häftigt var att beskrivningen av det tuffa ovädret var en blandning av konstaterande av hur jobbigt allt blev, och en fascination över naturens krafter som vi inte kan rå på. Det var nästan som om den kraftiga stormen och det ymniga snöfallet blev något vackert.
Det tuffa vädret gör att en planerad kort vistelse i huset vid havet blir betydligt längre än det var planerat. Och när ovädret har dragit förbi fortsätter vistelsen ett tag till, för att det visar sig vara skönt att vara där, och det känns motigt att åka därifrån.
Det är fantastiska beskrivingar av djurlivet och naturen i trakten.
"Jag eldade i kaminen och satt i fåtölj och bara var i det hela och gick till husets olika fönster och njöt av skådespelet och visst kom plogmannen med sin v-vinklade plog och det räckte för att jag skulle kunna ta mej till affären för att proviantera och jag köpte säckvis med fågelfrö och äpplen och talgbollar och nötpåsar med jordnötter och fyllde en automat som hängde i den vildvuxna häcken mot söder och borstade upp en yta i snön och hällde nötter där och la talgbollar och hällde ut frön och jag gjorde likadant i lä från den stora idegranenoch fick se koltrast, snöskator, skator, kråkor, och alla dom andra: talgoxar, blåmesar, grönfinkar, pilfinkar, gulsparvar, en stenknäck, bergsfinkar, steglitsor, gråsiskor, en fasan och snön fortsatte och yra och vinden dundrade runt huset och ven i sprickor och springor och ett par av dagarna lyckades jag ta bilen ner till parkeringen i skogen vid havet och pulsa upp ett bra spår som gav mej en timmes motion och sen var det på håret att jag kunde ta mej hem igen för plogmannen skötte bara dom allra lokalaset vägarna och dom anslöt till den större vägen över berget och den sköttes av Vägverket och dom hade så mycket annat att göra så i två dagar var jag bara underbart insnöad."
Den här texten fascinerar mig eftersom det är en enda mening utan punkt, och ändå flyter det på så bra. Tänk vad mycket information man får i den texten. Både om vilka fåglar som finns där, och den kärleksfulla omsorgen om fåglarna, och om hur själva plogningen går till. Och man blir ju nästan avundsjuk! Jag skulle också vilja vara insnöad och tvingas varva ner och bara uppleva ljuset, snön och fåglarnas skådespel.
Den fortsatta texten i det här första kapitlet är rena rama poesin. Det är fantastiska beskrivingar av fåglarna och deras läten och respektive arts spcifika beteenden och kännetecken.
Och han blir kvar på gården. Först i tio dagar, och sen i ytterligare fyra dagar. Vårvärmen kommer och blommor och annan växtlighet exploderar. Men det är ändå svårt att lämna det sköna livet på gården.
I kväll ska jag läsa nästa kapitel.
Illustrerar detta med en bild jag tog vid Frykens strand ett par dagar före nyårsafton.
